Kategori: Kairo

Inte Kairoblogg i Sverige

Publicerat av johancarle den 5 mars, 2016

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

God dag, hur står det till, jag heter Johan.
Jag är inte från Egypten, jag är utlänning, från Sverige, svensk.
Jag åker hem nu. I flygplan. Till Sverige.
Okej?
I Sverige skriver jag en bok. Varje dag.
Jag äter ost också. Svensk ost.
Men inte på helgen. Nej. På helgen skriver jag inte.
På helgen ser jag på teve.
Jag dricker kaffe också. Svenskt kaffe.
Varje dag. På helgen också.
I Sverige skriver jag inte Kairoblogg.
Nej, inte mer. Kairoblogg slut.
Kanske ny blogg i Sverige.
Kanske inte.
Okej?
Tack så mycket.
Trevligt att råkas.
Vi ses snart.

Salam Aleikum (El Kahira 3)

Publicerat av johancarle den 5 mars, 2016

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

Shukran awi, El Kahira.
Tack så mycket.
Det var trevligt att råkas.

Runtomkring mig fanns du, nära inpå.
Dina gator, dina torg.
Din dammheta andedräkt.
Din tusenstämmigt skramlande röst.
Din beska sötma.

Jag ska minnas dina fruktförsäljare.
Ditt sötade te och dina vattenpipor.
Ditt oljud och dina avgaser.
Dina shawerma-stånd och din citronjos med mynta.
Din sol och dina broar över Nilen.
Dina murar.
Dina soldater och dina säkerhetspoliser.

Din 5000-åriga historia.
Dina pyramider.
Dina marknader, ditt citadell, dina muséer.
Dina moskéer och kyrkor.
Du sträcker ut dina händer mot världen.
Men inte många fattar dem.
Välkommen, säger du.
Men inte många kommer.

Din smuts dröjer kvar hos mig.
Dina tiggare och dina näsduksförsäljare.
Dina sopor och katterna som äter av dem.
Dina kvinnor, dina män, dina barn.
Dina hjälpande händer.
Ditt skratt och din gråt.

Soldaterna som vaktar dina byggnader.
Regimen som säljer din historia.
Som tystar och hotar.
Som fängslar dina barn.
Dina revolutioner.
Tahrir.
Ditt folk, folket som är du.
Som vill bättre.
Som kämpar för dig med sina liv som insats.

Dina ord.
Välkommen!
Kan jag hjälpa dig?
Låt mig visa vägen.
Yalla bina!
Jag tar med mig dina ord.

Jag lämnar dig nu.
För att jag måste.
För att jag vill.
För att jag har friheten att välja.

Kanske kommer jag tillbaka en dag.
Om jag vill.
Om du låter mig.

Salam Aleikum, El Kahira.
Fred vare med dig.

På helgen äter jag inhemsk ost

Publicerat av johancarle den 1 mars, 2016

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

Lektion, Egyptisk arabiska för nybörjare
Tisdag, klockan 9.35
Lektionssal nummer 10
ILI (International Language Institute)
4 Sharia Mahmoud Azmi, Mit Akaba, Kairo, Egypten

LÄRAREN:
Okej, allihop. Nu är kursen snart slut. Dags för muntlig redovisning.
Johan, du får börja.
Berätta om dig själv, om vad du lärt dig på kursen, om vad du upplevt här i Egypten.

ELEV 1:
Ska jag börja?

LÄRAREN:
Du ska börja.

ELEV 1:
God dag allihop. Välkomna, trevligt att råkas.
Jag heter inte Mahmoud, jag heter Johan.
Idag är jag glad. Igår var jag ledsen.
Jag är inte från Egypten, jag är utlänning, svensk.
Men nu bor jag i Egypten, i Kairo, I Dokki. Tack Egypten, tack så mycket egyptiska folket. Gud vare med er!
Okej?
Vad är detta? Detta är en bok. Inte din bok, min bok. Boken är på bordet, under bordet, över bordet, bredvid pennan, mellan pennan och blocket, bakom vattnet, framför eleven, inuti klassrummet.
Okej?
Varje dag vaknar jag tidigt. Men på helgen vaknar jag inte tidigt.
Jag dricker kaffe klockan sju. Ungefär. Jag duschar klockan halv åtta. Exakt.
Sedan äter jag ett halvt kilo inhemska bananer och ett ägg. På helgen äter jag inte bananer. På helgen äter jag ost. Inhemsk ost.
Sedan går jag från mitt hus till skolan, jag åker tunnelbana, och taxi, varje dag. På helgen åker jag buss.
Jag bor i Kairo nu. Jag ser pyramider, jag går på restaurang, jag röker vattenpipa, jag äter koshari, jag går till supermarket, jag går till bar. I Kairo kallt. Och varmt. Sol. Varje dag. Många bil, katt, hund, gata, torg, affär, café.
Okej?
Nu åker jag taxi.
Jag vill åka till Dokki, finns taxameter, okej, bra, kör rakt fram, sväng vänster, kör över bron, kör in i rondellen, sväng andra till höger, fortsätt till slutet av gatan, sväng vänster vid kyrkan, kör rakt fram, kör förbi mosken, muséet, teatern, sjukhuset, stanna på hörnet, här blir bra, vad kostar det, finns det växel, okej, tack så mycket, hejdå.
Okej?
Nu telefon till restaurang.
Ring ring, hallå, är detta restaurang Sandwich King, okej, jag vill ha två sandwich falafel med ketchup, en hamburgare med senap, en stor vatten också, två cola, tack, det är bra så, mitt telefonnummer 0210-875407, jag bor på Sharia Haroon nummer 25, sjätte våningen, lägenhet nummer 602, tack så mycket, hejdå.
Okej?
Nu går jag till supermarket.
God dag, hur står det till, finns det ris, vad kostar osten, jag vill ha ett kilo inhemska bananer, ett paket smör, en flaska mjölk också, en burk sylt, sju inhemska bröd, en påse socker, tack, det är bra, vad blir notan, okej, växel, tack, hejdå.
Sedan åker jag hem. Varje dag går jag och lägger mig klockan tio på kvällen. Men på helgen, inte, nej.
På helgen går jag inte och lägger mig.
Okej, klart, tack, hejdå.

LÄRAREN:
Bra, mycket bra, perfekt, tack så mycket.

ELEV 1:
Tack, varsågod, trevligt att råkas.

Fyra korta, en halvlång, två korta, en lång

Publicerat av johancarle den 21 februari, 2016

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

Det sitter kanske ett dussin personer intryckta i den lilla mikrobussen.
Jag sticker in huvudet, ropar till chauffören.
Dokki? Ska du till Dokki?
Chauffören ropar något och viftar med händerna och skrattar.
Jag klämmer mig in, skickar fram ett par ginea och hoppas på det bästa.
Det bär av, och mikrobussen rör sig som en cell genom den organism som är Kairos trafik.
Jag tittar ut genom fönstret på bilar och motorcyklar och bussar och allt däremellan.
Det går långsamt.
Långa stunder står det stilla.
Chauffören tutar hela tiden.
Liksom alla andra chaufförer i alla andra bilar.
Människor rör sig fram och tillbaka mellan bilarna.
Jag ser en kvinna som fäller ut tumme och pekfinger och vinkar mot vår buss.
Chauffören ropar något och vinkar avvärjande.
En man närmar sig bussen.
Han ropar något, men hans röst äts upp av den kakafoni av trafikljud som omger oss.
Han håller upp alla fingrar på högerhanden och tummen på vänsterhanden.
Chauffören viftar nej, och mannen vänder.
Jag börjar ana ett mönster.
Jag ser ut genom bussens sidofönster.
Nilen som rinner fram utan brådska.
Skelettliknande höghus i olika nyanser av grått.
Reklamskyltar, gatuförsäljare, bilar, människor.
Jag blundar och tar ett djupt andetag, hostar till när avgaserna når ner i lungorna.
Jag lyssnar på motorer, gnissel, röster.
Och tutandet.
Hela tiden tutandet.
Långa tut, korta tut.
Ett, två, flera.
Jag börjar ana ett mönster.
Efter någon timmas krypkörning genom Kairos avgasmättade skymning är vi framme.
I Dokki.
Gott så.

Senare på kvällen är jag med en vän på en libanesisk restaurang med utsikt mot Gizapyramiderna.
Jag berättar om min resa i mikrobussen och frågar om handsignalerna.
Han förklarar att det är en slags teckenspråk.
Pyramiderna, säger han och håller pekfingret och långfingret nedåt.
Det går ju inte att höra något, säger han.
Dokki, säger han och för en knuten näve upp och ner i luften.
Han undrar om jag fattar, och jag säger att jag gör det.
Sen frågar jag om tutandet.
Är det bara på måfå?
Han ser på mig och skrattar.
Vänta, säger han.
Någon timma senare är vi på väg hem i min väns bil.
Och så visar han.
Lång, kort, en två, tre, fyra.
Och så vidare.
Man kan tuta här kommer jag, flytta dig, tack, jag älskar dig.
Och en massa uttryck som innehåller söner och hundar och olika grader av idioti.
Och en massa andra meddelanden och känsloyttringar.
Det finns ett helt språk.
Alla kan det.

I Kairo spenderar vi mycket tid i bilen, säger min vän.
Ofta står det still.
Vad ska man göra?
Man kan använda strålkastare och blinkers också.
Och vindrutetorkare.
Fram och bak.
Han tutar, och jag lyssnar och lär.
Sen får vi lite bråttom, för min vän råkar tuta någon av son-hund-signalerna precis när vi kör förbi en folksamling vid en matvagn.
Min vän skrattar och trycker på gasen.
Han tutar Jag älskar dig och blinkar med varningsblinkersen.
Och sätter på de bakre vindrutetorkarna.

Min vän släpper av mig i Dokki.
Jag går och lägger mig och ser fram emot ytterligare en lärorik dag imorgon.
Jag ska till skolan och plugga arabiska.
Och så ska jag åka mikrobuss.

KAIROS TUTSPRÅK I URVAL
En kort: Här kommer jag.
En lång: Flytta dig!
Två korta: Tack.
Två korta, en lång: Jag älskar dig.
Tre korta, en lång: Du är en son av en hund.
Fyra korta, en halvlång: Öppna ögonen!

(Det finns många fler uttryck. Jag är fortfarande nybörjare, har inte ens börjat med grammatik och intonation ännu.)

El Kahira 1

Publicerat av johancarle den 20 februari, 2016

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

Böneutrop från kvartersminareten klockan halv sex på morgonen.

En bananförsäljare med turban som kopplar vagnen till en åsna.

Vita parabolantenner och air condition-aggregat på en sandfärgad fasad.

Fiskespön vid Nilens strand strax före solnedgången.

En kopp grumligt turkiskt kaffe med smak av kardemumma.

Microbuschaufförer som skickar växel genom fönstren.

En gumma som stoppar trafiken och springer ikapp en buss.

En man utan kläder på en trottoar.

En värmande sol någonstans bakom avgasdimman.

Nybakat baladibröd med ost till morgonkaffet.

En man med blå talabeya som visar vägen halvvägs genom Kairos största tunnelbanestation.

En militärpolis som fäller upp solglasögonen och säger Welcome to Egypt.

Två kvinnor i turkosa slöjor som visar vägen andra halvan genom Kairos största tunnelbanestation.

Två kronor för en falafelsandwich som är mycket god.

Nittio kronor för en pizza om inte är god.

En kvinna som vaktar ingången till en butik full av brudklänningar.

Fyra katter som äter i en soptunna.

En anglikansk kyrka som håller gudstjänst för trehundra sudanesiska immigranter.

Två äldre män som spelar kort och delar en vattenpipa på en trottoarservering.

En doft av kolgrillat lamm från det syriska snabbmatsstället på hörnet.

En taxichaufför som inte har någon växel.

En ropande pojke som bär hundra baladibröd på huvudet.

En kattunge som inte rör sig mer.

Beväpnade vakter vid muren till Cairo Hilton.

En sandig vind som svalkar om man blundar.

Porträtt av presidenten på en husvägg i en skuggig gränd.

Ett knippe halvmeterhög ruccolasallad.

Femtio personer som vill köpa tunnelbanebiljetter av en man bakom en lucka.

Ett patisserie där man säljer söta bakverk i lösvikt över disk.

Stirrande ögon på en tunnelbanevagn.

En flicka med stora ögon som säger något till en förlägen mamma.

Dammgrå skor efter en kväll på stan.

Restauranger med färskpressad fruktjuice men ingen öl.

En vit skylt med obegripliga röda tecken.

Morgonkaffe på en solig balkong.

Sång från småfåglar och biltutor.

En skock getter intill en trefilig gata.

Ett alabasterpampigt presidentpalats där ingen bor.

En affärsinnehavare på Khain el khalili som frågar How can I take your money.

En flicka i smutsig träningsoverall som säljer näsdukspaket för en krona styck.

En lamm shawerma i farten.

En båtformad måne på en stjärnströsslad natthimmel.

Trafikbrus när man vill sova.