Hoppa till innehåll

Författare: johancarle

Inte Kairoblogg i Sverige

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

stopp

 

God dag, hur står det till, jag heter Johan.
Jag är inte från Egypten, jag är utlänning, från Sverige, svensk.
Jag åker hem nu. I flygplan. Till Sverige.
Okej?
I Sverige skriver jag en bok. Varje dag.
Jag äter ost också. Svensk ost.
Men inte på helgen. Nej. På helgen skriver jag inte.
På helgen ser jag på teve.
Jag dricker kaffe också. Svenskt kaffe.
Varje dag. På helgen också.
I Sverige skriver jag inte Kairoblogg.
Nej, inte mer. Kairoblogg slut.
Kanske ny blogg i Sverige.
Kanske inte.
Okej?
Tack så mycket.
Trevligt att råkas.
Vi ses snart.

Salam Aleikum (El Kahira 3)

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

2016-03-05 11.05.09

 

Shukran awi, El Kahira.
Tack så mycket.
Det var trevligt att råkas.

Runtomkring mig fanns du, nära inpå.
Dina gator, dina torg.
Din dammheta andedräkt.
Din tusenstämmigt skramlande röst.
Din beska sötma.

Jag ska minnas dina fruktförsäljare.
Ditt sötade te och dina vattenpipor.
Ditt oljud och dina avgaser.
Dina shawerma-stånd och din citronjos med mynta.
Din sol och dina broar över Nilen.
Dina murar.
Dina soldater och dina säkerhetspoliser.

Din 5000-åriga historia.
Dina pyramider.
Dina marknader, ditt citadell, dina muséer.
Dina moskéer och kyrkor.
Du sträcker ut dina händer mot världen.
Men inte många fattar dem.
Välkommen, säger du.
Men inte många kommer.

Din smuts dröjer kvar hos mig.
Dina tiggare och dina näsduksförsäljare.
Dina sopor och katterna som äter av dem.
Dina kvinnor, dina män, dina barn.
Dina hjälpande händer.
Ditt skratt och din gråt.

Soldaterna som vaktar dina byggnader.
Regimen som säljer din historia.
Som tystar och hotar.
Som fängslar dina barn.
Dina revolutioner.
Tahrir.
Ditt folk, folket som är du.
Som vill bättre.
Som kämpar för dig med sina liv som insats.

Dina ord.
Välkommen!
Kan jag hjälpa dig?
Låt mig visa vägen.
Yalla bina!
Jag tar med mig dina ord.

Jag lämnar dig nu.
För att jag måste.
För att jag vill.
För att jag har friheten att välja.

Kanske kommer jag tillbaka en dag.
Om jag vill.
Om du låter mig.

Salam Aleikum, El Kahira.
Fred vare med dig.

På helgen äter jag inhemsk ost

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

2016-02-08 08.15.25

 

Lektion, Egyptisk arabiska för nybörjare
Tisdag, klockan 9.35
Lektionssal nummer 10
ILI (International Language Institute)
4 Sharia Mahmoud Azmi, Mit Akaba, Kairo, Egypten

 

LÄRAREN:
Okej, allihop. Nu är kursen snart slut. Dags för muntlig redovisning.
Johan, du får börja.
Berätta om dig själv, om vad du lärt dig på kursen, om vad du upplevt här i Egypten.

ELEV 1:
Ska jag börja?

LÄRAREN:
Du ska börja.

ELEV 1:
God dag allihop. Välkomna, trevligt att råkas.
Jag heter inte Mahmoud, jag heter Johan.
Idag är jag glad. Igår var jag ledsen.
Jag är inte från Egypten, jag är utlänning, svensk.
Men nu bor jag i Egypten, i Kairo, I Dokki. Tack Egypten, tack så mycket egyptiska folket. Gud vare med er!
Okej?
Vad är detta? Detta är en bok. Inte din bok, min bok. Boken är på bordet, under bordet, över bordet, bredvid pennan, mellan pennan och blocket, bakom vattnet, framför eleven, inuti klassrummet.
Okej?
Varje dag vaknar jag tidigt. Men på helgen vaknar jag inte tidigt.
Jag dricker kaffe klockan sju. Ungefär. Jag duschar klockan halv åtta. Exakt.
Sedan äter jag ett halvt kilo inhemska bananer och ett ägg. På helgen äter jag inte bananer. På helgen äter jag ost. Inhemsk ost.
Sedan går jag från mitt hus till skolan, jag åker tunnelbana, och taxi, varje dag. På helgen åker jag buss.
Jag bor i Kairo nu. Jag ser pyramider, jag går på restaurang, jag röker vattenpipa, jag äter koshari, jag går till supermarket, jag går till bar. I Kairo kallt. Och varmt. Sol. Varje dag. Många bil, katt, hund, gata, torg, affär, café.
Okej?
Nu åker jag taxi.
Jag vill åka till Dokki, finns taxameter, okej, bra, kör rakt fram, sväng vänster, kör över bron, kör in i rondellen, sväng andra till höger, fortsätt till slutet av gatan, sväng vänster vid kyrkan, kör rakt fram, kör förbi mosken, muséet, teatern, sjukhuset, stanna på hörnet, här blir bra, vad kostar det, finns det växel, okej, tack så mycket, hejdå.
Okej?
Nu telefon till restaurang.
Ring ring, hallå, är detta restaurang Sandwich King, okej, jag vill ha två sandwich falafel med ketchup, en hamburgare med senap, en stor vatten också, två cola, tack, det är bra så, mitt telefonnummer 0210-875407, jag bor på Sharia Haroon nummer 25, sjätte våningen, lägenhet nummer 602, tack så mycket, hejdå.
Okej?
Nu går jag till supermarket.
God dag, hur står det till, finns det ris, vad kostar osten, jag vill ha ett kilo inhemska bananer, ett paket smör, en flaska mjölk också, en burk sylt, sju inhemska bröd, en påse socker, tack, det är bra, vad blir notan, okej, växel, tack, hejdå.
Sedan åker jag hem. Varje dag går jag och lägger mig klockan tio på kvällen. Men på helgen, inte, nej.
På helgen går jag inte och lägger mig.
Okej, klart, tack, hejdå.

LÄRAREN:
Bra, mycket bra, perfekt, tack så mycket.

ELEV 1:
Tack, varsågod, trevligt att råkas.

Vad kostar bananerna?

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

bananer

 

Bananas, säger jag och pekar. From Egypt?
Försäljaren tar cigaretten från läpparna och ser på mig med trötta ögon.
Nows baladi, säger han. Inhemska bananer.
Bi kam, frågar jag. Vad kostar de?
Han ler uppmuntrande och säger något om att tala arabiska.
20 pund, säger han. Endast 20 pund.
Jag tar ett djupt andetag, rotar efter glosor i huvudet.
Nej.
Dyrt.
50 pund.
Bara 50 pund.
Försäljaren skiner upp, skrattar till och med en smula.
Khamseen ginea, fifty pounds, no problem.
Nej, säger jag. Inte femtio.
Med röda kinder bläddrar jag mellan räkneorden i huvudet.
Vad fan hette femton nu igen?
Jag ger upp och sträcker fram en tjuga.
Försäljaren skrattar och tackar så mycket.
Jag går därifrån med mina bananer.
När jag kommer hem kollar jag i mina stenciler från skolan
Femton heter khamastasher.
Det är svårt det här med räkneord.
Men bananerna smakar gott.
På ett inhemskt sätt.

Nästa dag i skolan pratar vi om vad olika saker kostar i Egypten.
Nows baladi, säger läraren. Inhemska bananer.
Åtta pund, säger läraren. Inte mer. Ibland 7.
Jag ler och nickar.

El Kahira 2

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

 

5 miljoner bilar.

20 miljoner invånare.

40 miljoner hjälpande händer.

2 stränder utmed Nilen.

5000 år av historia och kultur.

3 Gizapyramider.

1 egyptiskt museum.

25 mm regn per år.

14 regndagar per år.

3 451 soltimmar per år.

351 soldagar per år.

21 grader celsius som årsmedeltemperatur.

47.8 grader celsius som högsta uppmätta temperatur.

2.5 tunnelbanelinjer.

80 000 taxibilar.

20 000 luftföroreningsrelaterade dödsfall per år.

10 000 ton sopor per dag.

5 sopstäder.

70 000 sopsamlare.

5 miljoner bilar.

20 miljoner invånare.

40 miljoner hjälpande händer.

 

Fyra korta, en halvlång, två korta, en lång

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

Kairo trafik

 

Det sitter kanske ett dussin personer intryckta i den lilla mikrobussen.
Jag sticker in huvudet, ropar till chauffören.
Dokki? Ska du till Dokki?
Chauffören ropar något och viftar med händerna och skrattar.
Jag klämmer mig in, skickar fram ett par ginea och hoppas på det bästa.
Det bär av, och mikrobussen rör sig som en cell genom den organism som är Kairos trafik.
Jag tittar ut genom fönstret på bilar och motorcyklar och bussar och allt däremellan.
Det går långsamt.
Långa stunder står det stilla.
Chauffören tutar hela tiden.
Liksom alla andra chaufförer i alla andra bilar.
Människor rör sig fram och tillbaka mellan bilarna.
Jag ser en kvinna som fäller ut tumme och pekfinger och vinkar mot vår buss.
Chauffören ropar något och vinkar avvärjande.
En man närmar sig bussen.
Han ropar något, men hans röst äts upp av den kakafoni av trafikljud som omger oss.
Han håller upp alla fingrar på högerhanden och tummen på vänsterhanden.
Chauffören viftar nej, och mannen vänder.
Jag börjar ana ett mönster.
Jag ser ut genom bussens sidofönster.
Nilen som rinner fram utan brådska.
Skelettliknande höghus i olika nyanser av grått.
Reklamskyltar, gatuförsäljare, bilar, människor.
Jag blundar och tar ett djupt andetag, hostar till när avgaserna når ner i lungorna.
Jag lyssnar på motorer, gnissel, röster.
Och tutandet.
Hela tiden tutandet.
Långa tut, korta tut.
Ett, två, flera.
Jag börjar ana ett mönster.
Efter någon timmas krypkörning genom Kairos avgasmättade skymning är vi framme.
I Dokki.
Gott så.

 

microbusSenare på kvällen är jag med en vän på en libanesisk restaurang med utsikt mot Gizapyramiderna.
Jag berättar om min resa i mikrobussen och frågar om handsignalerna.
Han förklarar att det är en slags teckenspråk.
Pyramiderna, säger han och håller pekfingret och långfingret nedåt.
Det går ju inte att höra något, säger han.
Dokki, säger han och för en knuten näve upp och ner i luften.
Han undrar om jag fattar, och jag säger att jag gör det.
Sen frågar jag om tutandet.
Är det bara på måfå?
Han ser på mig och skrattar.
Vänta, säger han.
Någon timma senare är vi på väg hem i min väns bil.
Och så visar han.
Lång, kort, en två, tre, fyra.
Och så vidare.
Man kan tuta här kommer jag, flytta dig, tack, jag älskar dig.
Och en massa uttryck som innehåller söner och hundar och olika grader av idioti.
Och en massa andra meddelanden och känsloyttringar.
Det finns ett helt språk.
Alla kan det.

 

honkingI Kairo spenderar vi mycket tid i bilen, säger min vän.
Ofta står det still.
Vad ska man göra?
Man kan använda strålkastare och blinkers också.
Och vindrutetorkare.
Fram och bak.
Han tutar, och jag lyssnar och lär.
Sen får vi lite bråttom, för min vän råkar tuta någon av son-hund-signalerna precis när vi kör förbi en folksamling vid en matvagn.
Min vän skrattar och trycker på gasen.
Han tutar Jag älskar dig och blinkar med varningsblinkersen.
Och sätter på de bakre vindrutetorkarna.

Min vän släpper av mig i Dokki.
Jag går och lägger mig och ser fram emot ytterligare en lärorik dag imorgon.
Jag ska till skolan och plugga arabiska.
Och så ska jag åka mikrobuss.

 

KAIROS TUTSPRÅK I URVAL
En kort: Här kommer jag.
En lång: Flytta dig!
Två korta: Tack.
Två korta, en lång: Jag älskar dig.
Tre korta, en lång: Du är en son av en hund.
Fyra korta, en halvlång: Öppna ögonen!

(Det finns många fler uttryck. Jag är fortfarande nybörjare, har inte ens börjat med grammatik och intonation ännu.)

El Kahira 1

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

 

Böneutrop från kvartersminareten klockan halv sex på morgonen.

En bananförsäljare med turban som kopplar vagnen till en åsna.

Vita parabolantenner och air condition-aggregat på en sandfärgad fasad.

Fiskespön vid Nilens strand strax före solnedgången.

En kopp grumligt turkiskt kaffe med smak av kardemumma.

Microbuschaufförer som skickar växel genom fönstren.

En gumma som stoppar trafiken och springer ikapp en buss.

En man utan kläder på en trottoar.

En värmande sol någonstans bakom avgasdimman.

Nybakat baladibröd med ost till morgonkaffet.

En man med blå talabeya som visar vägen halvvägs genom Kairos största tunnelbanestation.

En militärpolis som fäller upp solglasögonen och säger Welcome to Egypt.

Två kvinnor i turkosa slöjor som visar vägen andra halvan genom Kairos största tunnelbanestation.

Två kronor för en falafelsandwich som är mycket god.

Nittio kronor för en pizza om inte är god.

En kvinna som vaktar ingången till en butik full av brudklänningar.

Fyra katter som äter i en soptunna.

En anglikansk kyrka som håller gudstjänst för trehundra sudanesiska immigranter.

Två äldre män som spelar kort och delar en vattenpipa på en trottoarservering.

En doft av kolgrillat lamm från det syriska snabbmatsstället på hörnet.

En taxichaufför som inte har någon växel.

En ropande pojke som bär hundra baladibröd på huvudet.

En kattunge som inte rör sig mer.

Beväpnade vakter vid muren till Cairo Hilton.

En sandig vind som svalkar om man blundar.

Porträtt av presidenten på en husvägg i en skuggig gränd.

Ett knippe halvmeterhög ruccolasallad.

Femtio personer som vill köpa tunnelbanebiljetter av en man bakom en lucka.

Ett patisserie där man säljer söta bakverk i lösvikt över disk.

Stirrande ögon på en tunnelbanevagn.

En flicka med stora ögon som säger något till en förlägen mamma.

Dammgrå skor efter en kväll på stan.

Restauranger med färskpressad fruktjuice men ingen öl.

En vit skylt med obegripliga röda tecken.

Morgonkaffe på en solig balkong.

Sång från småfåglar och biltutor.

En skock getter intill en trefilig gata.

Ett alabasterpampigt presidentpalats där ingen bor.

En affärsinnehavare på Khain el khalili som frågar How can I take your money.

En flicka i smutsig träningsoverall som säljer näsdukspaket för en krona styck.

En lamm shawerma i farten.

En båtformad måne på en stjärnströsslad natthimmel.

Trafikbrus när man vill sova.

Leka affär

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

affär

 

Lektion, Egyptisk arabiska för nybörjare
Tisdag, klockan 9.00
Lektionssal nummer 10
ILI (International Language Institute)
4 Sharia Mahmoud Azmi, Mit Akaba, Kairo, Egypten

 

Akt 1: Genomgång terminologi

Läraren säger gomorron och välkomna och hur står det till och vad gjorde ni igår och så vidare.
Dagens ämne är AT THE SUPERMARKET, säger hon.
Vi börjar med att gå igenom ett antal matnyttiga glosor och uttryck.
Goddag, goddag på dig själv, välkommen kära kund, vad får det lov att vara, jag vill ha detta eller detta, får det lov att vara något annat, ja tack, nej tack, det var bra så, tack så mycket, adjö, och så vidare.
Vad kostar en banan? Den kostar 10 pund. Har du växel? Javisst / dessvärre inte, kära kund.
Dyrt, billigt, rabatt.
Nej, jag vill bara betala 8 pund, inte mer, nej nej nej.
En påse, en burk, en kartong, en ask, ett paket, ett halvt kilo, en flaska.
Sylt, kyckling, vatten, mjöl, olivolja, tuggummi, bröd, tändsticksask, juice, Nutella, ketchup, senap.
Och så vidare i en timma.
En påse toastbröd och ett halvkilo smör, tack. Och en stor burk Nutella.
Fy fan (författarens kommentar, inte lärarens).

 

Akt 2: Förberedelser

Nu ska ni få jobba i par, säger läraren.
Skriv en inköpslista.
Vad heter affären? Vem är kund och vem är expedit?
Öva, säger hon. Förbered en dialog.
Eleverna bildar par.
Det bläddras i papper, skrivs i block.
Repliker testas, finslipas, övas in.
Är ni redo, frågar läraren.
På detta följer en tystnad som läraren tolkar som ja från samtliga par.

 

Akt 3: Showtime!

Läraren: Elev 1 och 2, varsågoda, yalla!
Elev 1 (expedit): Goddag, Supermarket Happy, välkommen!
Elev 2 (kund): Jag vill ha ägg, nej, tuggummi, tack.
Elev 1 (expedit): Tuggummi och mjöl, det ska bli, kära kund.
Elev 2 (kund): Finns det smör?
Elev 1 (expedit): Ja, det finns.
Elev 2 (kund): Jag vill ha toastbröd också.
Elev 1 (expedit): Okej, toastbröd… ja, tack, det ska bli.
Elev 2 (kund): Finns det ett kvarts paket, nej en halv kartong kyckling?
Elev 1 (expedit): Det finns, kära kund.
Elev 2 (kund): Ursäkta, jag vill ha vin.
Elev 1 (expedit): Vatten?
Elev 2 (kund): Nej, vin. Jag vill ha fjorton påsar vin, nej, tretton askar vin.
Elev 1 (expedit): Tolv flaskor vin. Det ska bli. Får det lov att vara något annat?
Elev 2 (kund): Ja.
Elev 1 (expedit): Ja?
Elev 2 (kund): Ja.
Elev 1 (expedit): Vad får det lov att vara, kära kund.
Elev 2 (kund): Hur mycket kostar en tändsticksask?
Elev 1 (expedit): Olivoljan kostar tjugofem pund, endast tjugofem pund.
Elev 2 (kund): Mycket dyrt!
Elev 1 (expedit): Nej nej, kära kund. Billigt.
Elev 2 (kund): En flaska ost och en liten kartong Nutella, tack.
Elev 1 (expedit): Okej, inga problem. Något annat?
Elev 2 (kund): Nej, tack.
Elev 1 (expedit): –
Elev 2 (kund): –
Elev 1 (expedit): Något annat, kära kund?
Elev 2 (kund): Nej! Det är bra så. Vad kostar alltihop?
Elev 1 (expedit): Det kostar… det kostar… det kostar nio och en halv pund.
Elev 2 (kund): Finns det rabatt?
Elev 1 (expedit): Nej, tyvärr inte.
Elev 2 (kund): Finns det rabatt?
Elev 1 (expedit): Okej, rabatt fem pund.
Elev 2 (kund): Okej, tack så mycket. Vad kostar alltihop?
Elev 1 (expedit): Det kostar 83 pund, kära kund.
Elev 2 (kund): Finns det växel.
Elev 1 (expedit): Kanske.
Elev 2 (kund): Kan du växla hundra pund?
Elev 1 (expedit): Nej.
Elev 2 (kund): Tack så mycket.
Elev 1 (expedit): Tack, kära kund.
Elev 2 (kund): Vi ses imorgon.
Elev 1 (expedit): Trevligt att råkas.
Läraren: Tusen tack, väldigt bra, utmärkt, jag skulle gärna handla i er affär vilken dag som helst.
Elev 1: Välkommen!
Elev 2: Det finns inte rabatt.

Frisörens dörr?

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

2016-02-14 15.21.58

 

Kvinnan och mannen står inpackade i en tunnelbanevagn.
På nästa ska vi av, säger kvinnan.
Tåget stannar, dörrarna öppnas.
Kvinnan och mannen välter av med folkmassan, tränger sig igenom den mötande människovågen, kliver åt sidan, stannar.
Mannens ansikte tänds upp, och han pekar på den stora skylten på väggen.
BAB EL SHAARIYA.
Jag förstår, säger han. Jag förstår faktiskt.
Bab betyder dörr, säger han. Shariya betyder gata. Eller dörr. Port.
Lagens port, lagens port!
Han tar tag om kvinnans axlar, upprepar orden med leende läppar.
Bra jobbat, säger kvinnan. Tamem, tamem.
Kanske, säger kvinnan. Mumkin, mumkin.
Hon tar fram telefonen och frågar vad den tror.
Google Translate menar att SHAARIYA betyder långt hår.
Mannen skrynklar ihop ögonbrynen: Men, men…
Det kan betyda grönsallad också.
Mannens ansikte slocknar: Men på lektionen…
Kanske ingången till ett grönsaksland, säger kvinnan. Eller frisörens dörr?
Där är utgången, säger mannen och pekar på en skylt längre bort.
EXIT.
Det finns flera, säger kvinnan och pekar åt andra hållet på en likadan skylt.
Lagens port, säger mannen.
Frisörens dörr, säger kvinnan.

koshir-shisha-sokar-shukran

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

vattenpipa

Lektionen är slut, och läraren tackar för idag och säger adjö och vi ses imorgon och så vidare. Stolar skrapar i golvet, och eleverna slänger ur sig några trasiga fraser tillbaka.
Shukran, shukran. Mahas-salama, salam. Bokran, bokran.
Vi dröjer oss kvar, frågar om läraren möjligen känner till något trevligt lunchställe. Det gör hon. Flera faktiskt. Har vi möjligen provat koshir? Det har vi inte. Vi har knappt provat någonting ännu. Men vi vill ju förstås, såklart att vi vill, vi är ju liksom här för att prova det ena och det andra och det tredje. Kan läraren möjligen förklara vägen till koshir-restaurangen?

När vi kommer ut tar solen av sig molnen och kastar lite värme på oss. Vi går ut till stora vägen som är stor på riktigt med tre filer i varje riktning finns. Gott om plats för fem eller sex bilar, minibussar, bussar i bredd. Och så några motorcyklar inemellan. Någonstans mitt i alltihop drar en häst på en vagn full av frukt. Vi börjar gå, håller oss så långt till höger vi kan. Det finns en trottoar. Ibland. Men den är upptagen av bilar eller matvagnar. Så vi kryssar mellan parkerade bilar, tar oss fram lite i taget. Vi frågar efter vägen några gånger, och efter en kvart har vi hittat restaurangen.
AL ZA3EEM.2016-02-10 15.10.33

Vi tittar på matsedeln på väggen utanför. I fem sekunder. Sen kommer en man med kockmössa och grå mustasch ut till oss. Han ler och säger massor av ord. Kanske välkomna och kom in, kom in, för all del, kom in, välkomna.
Goddag, säger vi. Tack, tack.
Koshir, säger vi. Vi vill ha koshir.
Mannens ögon lyser upp, och hans ansikte klyvs av ett leende. Klart att ni ska ha koshir. Det är en egyptisk specialitet med ris och makaroner och linser och rostad lök och sås med mera. Varsågoda och sitt, och vad vill ni dricka, fanta, cola, sprite, kaffe?

Två minuter senare står våra skålar på bordet tillsammans med tomatsås, lime och stark sås. Väldigt stark sås. Och ja, jag kanske borde smakat innan jag hällde den över hela min portion. Men som tur är har vi ju en portion till som vi delar på. I all hast. Under tystnad, för ur högtalarna strömmar en koranrecitation på en volym som gör samtal till en omöjlighet.

Mannen med de grå mustascherna ler mot oss och gör tummen upp, och vi ler tillbaka och skickar upp tummarna. Sen reser vi oss och går och betalar. Shukran, shukran. Det smakade bra. Very good. Bye-bye, Mahas-salama.

Mätta och nöjda tar vi oss ut på gatan igen, där vi njuter av solskenet och av att kunna prata med varandra. Vi börjar gå mot skolan igen, men på vägen går vi förbi ett inbjudande café.
SAPORE.2016-02-10 14.06.18
Servitören ler och visar oss till bordet. Välkomna, välkomna. Slå er ner, slå er ner. Vi tackar så mycket för det och sätter oss vid ett bord, och servitören undrar vad som önskas, kära gäster.
Chai, säger vi. Vi vill ha chai.
Givetvis, tack så mycket, och servitören går och hämtar två koppar rykande hett te. Och två flaskor vatten också, för det kan vi säkert behöva.
Shisha, säger han och ler. Vill ni ha shisha?
Jag nickar och säger aiwa, jajamen, klart att vi vill ha socker. Gärna, tack så mycket.
Shukran awi. Yalla!
Servitören lämnar oss. På bordet står en liten rostfri skål med lock. Under locket finns socker. Ja men då så, och så gräver vi med skedarna och sötar vårt svarta te.

Ett par minuter senare ställer servitören ner en meterhög vattenpipa på golvet intill vårt bord. Det ryker från foliepaketet på dess topp, och en äppelsöt tobaksdoft sprider sig omkring oss.
Shisha, säger han och pekar på vattenpipan. Varsågoda, varsågoda, och så lämnar han över slangen med munstycket.
Vi ler och tackar så mycket. Shukran, shukran.

Koshir – en skål med ris, makaroner, linser, lök, mm (stark sås frivilllig)
Shisha – vattenpipa
Sokar – socker
Shukran – tack

Det är svårt det här med språk. Ibland blir det fel, men man får ta det med ro, gilla läget och så vidare.
Jag lutar mig tillbaka i stolen, tar en mun av det söta teet. Så för jag munstycket till läpparna och drar in den kyliga, fruktiga röken. Solen tittar fram igen. Jag blundar och värmer ansiktet, blåser ut rök och lyssnar på trafikens gnissel.
Yalla!