Skip to content

koshir-shisha-sokar-shukran

vattenpipa

Lektionen är slut, och läraren tackar för idag och säger adjö och vi ses imorgon och så vidare. Stolar skrapar i golvet, och eleverna slänger ur sig några trasiga fraser tillbaka.
Shukran, shukran. Mahas-salama, salam. Bokran, bokran.
Vi dröjer oss kvar, frågar om läraren möjligen känner till något trevligt lunchställe. Det gör hon. Flera faktiskt. Har vi möjligen provat koshir? Det har vi inte. Vi har knappt provat någonting ännu. Men vi vill ju förstås, såklart att vi vill, vi är ju liksom här för att prova det ena och det andra och det tredje. Kan läraren möjligen förklara vägen till koshir-restaurangen?

När vi kommer ut tar solen av sig molnen och kastar lite värme på oss. Vi går ut till stora vägen som är stor på riktigt med tre filer i varje riktning finns. Gott om plats för fem eller sex bilar, minibussar, bussar i bredd. Och så några motorcyklar inemellan. Någonstans mitt i alltihop drar en häst på en vagn full av frukt. Vi börjar gå, håller oss så långt till höger vi kan. Det finns en trottoar. Ibland. Men den är upptagen av bilar eller matvagnar. Så vi kryssar mellan parkerade bilar, tar oss fram lite i taget. Vi frågar efter vägen några gånger, och efter en kvart har vi hittat restaurangen.
AL ZA3EEM.2016-02-10 15.10.33

Vi tittar på matsedeln på väggen utanför. I fem sekunder. Sen kommer en man med kockmössa och grå mustasch ut till oss. Han ler och säger massor av ord. Kanske välkomna och kom in, kom in, för all del, kom in, välkomna.
Goddag, säger vi. Tack, tack.
Koshir, säger vi. Vi vill ha koshir.
Mannens ögon lyser upp, och hans ansikte klyvs av ett leende. Klart att ni ska ha koshir. Det är en egyptisk specialitet med ris och makaroner och linser och rostad lök och sås med mera. Varsågoda och sitt, och vad vill ni dricka, fanta, cola, sprite, kaffe?

Två minuter senare står våra skålar på bordet tillsammans med tomatsås, lime och stark sås. Väldigt stark sås. Och ja, jag kanske borde smakat innan jag hällde den över hela min portion. Men som tur är har vi ju en portion till som vi delar på. I all hast. Under tystnad, för ur högtalarna strömmar en koranrecitation på en volym som gör samtal till en omöjlighet.

Mannen med de grå mustascherna ler mot oss och gör tummen upp, och vi ler tillbaka och skickar upp tummarna. Sen reser vi oss och går och betalar. Shukran, shukran. Det smakade bra. Very good. Bye-bye, Mahas-salama.

Mätta och nöjda tar vi oss ut på gatan igen, där vi njuter av solskenet och av att kunna prata med varandra. Vi börjar gå mot skolan igen, men på vägen går vi förbi ett inbjudande café.
SAPORE.2016-02-10 14.06.18
Servitören ler och visar oss till bordet. Välkomna, välkomna. Slå er ner, slå er ner. Vi tackar så mycket för det och sätter oss vid ett bord, och servitören undrar vad som önskas, kära gäster.
Chai, säger vi. Vi vill ha chai.
Givetvis, tack så mycket, och servitören går och hämtar två koppar rykande hett te. Och två flaskor vatten också, för det kan vi säkert behöva.
Shisha, säger han och ler. Vill ni ha shisha?
Jag nickar och säger aiwa, jajamen, klart att vi vill ha socker. Gärna, tack så mycket.
Shukran awi. Yalla!
Servitören lämnar oss. På bordet står en liten rostfri skål med lock. Under locket finns socker. Ja men då så, och så gräver vi med skedarna och sötar vårt svarta te.

Ett par minuter senare ställer servitören ner en meterhög vattenpipa på golvet intill vårt bord. Det ryker från foliepaketet på dess topp, och en äppelsöt tobaksdoft sprider sig omkring oss.
Shisha, säger han och pekar på vattenpipan. Varsågoda, varsågoda, och så lämnar han över slangen med munstycket.
Vi ler och tackar så mycket. Shukran, shukran.

Koshir – en skål med ris, makaroner, linser, lök, mm (stark sås frivilllig)
Shisha – vattenpipa
Sokar – socker
Shukran – tack

Det är svårt det här med språk. Ibland blir det fel, men man får ta det med ro, gilla läget och så vidare.
Jag lutar mig tillbaka i stolen, tar en mun av det söta teet. Så för jag munstycket till läpparna och drar in den kyliga, fruktiga röken. Solen tittar fram igen. Jag blundar och värmer ansiktet, blåser ut rök och lyssnar på trafikens gnissel.
Yalla!

Published inMat och dryckTa sig fram

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *