Hoppa till innehåll

Kategori: Kommunikation?

Inte Kairoblogg i Sverige

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

stopp

 

God dag, hur står det till, jag heter Johan.
Jag är inte från Egypten, jag är utlänning, från Sverige, svensk.
Jag åker hem nu. I flygplan. Till Sverige.
Okej?
I Sverige skriver jag en bok. Varje dag.
Jag äter ost också. Svensk ost.
Men inte på helgen. Nej. På helgen skriver jag inte.
På helgen ser jag på teve.
Jag dricker kaffe också. Svenskt kaffe.
Varje dag. På helgen också.
I Sverige skriver jag inte Kairoblogg.
Nej, inte mer. Kairoblogg slut.
Kanske ny blogg i Sverige.
Kanske inte.
Okej?
Tack så mycket.
Trevligt att råkas.
Vi ses snart.

Fyra korta, en halvlång, två korta, en lång

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

Kairo trafik

 

Det sitter kanske ett dussin personer intryckta i den lilla mikrobussen.
Jag sticker in huvudet, ropar till chauffören.
Dokki? Ska du till Dokki?
Chauffören ropar något och viftar med händerna och skrattar.
Jag klämmer mig in, skickar fram ett par ginea och hoppas på det bästa.
Det bär av, och mikrobussen rör sig som en cell genom den organism som är Kairos trafik.
Jag tittar ut genom fönstret på bilar och motorcyklar och bussar och allt däremellan.
Det går långsamt.
Långa stunder står det stilla.
Chauffören tutar hela tiden.
Liksom alla andra chaufförer i alla andra bilar.
Människor rör sig fram och tillbaka mellan bilarna.
Jag ser en kvinna som fäller ut tumme och pekfinger och vinkar mot vår buss.
Chauffören ropar något och vinkar avvärjande.
En man närmar sig bussen.
Han ropar något, men hans röst äts upp av den kakafoni av trafikljud som omger oss.
Han håller upp alla fingrar på högerhanden och tummen på vänsterhanden.
Chauffören viftar nej, och mannen vänder.
Jag börjar ana ett mönster.
Jag ser ut genom bussens sidofönster.
Nilen som rinner fram utan brådska.
Skelettliknande höghus i olika nyanser av grått.
Reklamskyltar, gatuförsäljare, bilar, människor.
Jag blundar och tar ett djupt andetag, hostar till när avgaserna når ner i lungorna.
Jag lyssnar på motorer, gnissel, röster.
Och tutandet.
Hela tiden tutandet.
Långa tut, korta tut.
Ett, två, flera.
Jag börjar ana ett mönster.
Efter någon timmas krypkörning genom Kairos avgasmättade skymning är vi framme.
I Dokki.
Gott så.

 

microbusSenare på kvällen är jag med en vän på en libanesisk restaurang med utsikt mot Gizapyramiderna.
Jag berättar om min resa i mikrobussen och frågar om handsignalerna.
Han förklarar att det är en slags teckenspråk.
Pyramiderna, säger han och håller pekfingret och långfingret nedåt.
Det går ju inte att höra något, säger han.
Dokki, säger han och för en knuten näve upp och ner i luften.
Han undrar om jag fattar, och jag säger att jag gör det.
Sen frågar jag om tutandet.
Är det bara på måfå?
Han ser på mig och skrattar.
Vänta, säger han.
Någon timma senare är vi på väg hem i min väns bil.
Och så visar han.
Lång, kort, en två, tre, fyra.
Och så vidare.
Man kan tuta här kommer jag, flytta dig, tack, jag älskar dig.
Och en massa uttryck som innehåller söner och hundar och olika grader av idioti.
Och en massa andra meddelanden och känsloyttringar.
Det finns ett helt språk.
Alla kan det.

 

honkingI Kairo spenderar vi mycket tid i bilen, säger min vän.
Ofta står det still.
Vad ska man göra?
Man kan använda strålkastare och blinkers också.
Och vindrutetorkare.
Fram och bak.
Han tutar, och jag lyssnar och lär.
Sen får vi lite bråttom, för min vän råkar tuta någon av son-hund-signalerna precis när vi kör förbi en folksamling vid en matvagn.
Min vän skrattar och trycker på gasen.
Han tutar Jag älskar dig och blinkar med varningsblinkersen.
Och sätter på de bakre vindrutetorkarna.

Min vän släpper av mig i Dokki.
Jag går och lägger mig och ser fram emot ytterligare en lärorik dag imorgon.
Jag ska till skolan och plugga arabiska.
Och så ska jag åka mikrobuss.

 

KAIROS TUTSPRÅK I URVAL
En kort: Här kommer jag.
En lång: Flytta dig!
Två korta: Tack.
Två korta, en lång: Jag älskar dig.
Tre korta, en lång: Du är en son av en hund.
Fyra korta, en halvlång: Öppna ögonen!

(Det finns många fler uttryck. Jag är fortfarande nybörjare, har inte ens börjat med grammatik och intonation ännu.)

Leka affär

Warning: Undefined variable $content in /customers/8/5/8/johancarle.se/httpd.www/kairobloggen/wp-content/plugins/facebook-share-new/facebookshare.php on line 636

affär

 

Lektion, Egyptisk arabiska för nybörjare
Tisdag, klockan 9.00
Lektionssal nummer 10
ILI (International Language Institute)
4 Sharia Mahmoud Azmi, Mit Akaba, Kairo, Egypten

 

Akt 1: Genomgång terminologi

Läraren säger gomorron och välkomna och hur står det till och vad gjorde ni igår och så vidare.
Dagens ämne är AT THE SUPERMARKET, säger hon.
Vi börjar med att gå igenom ett antal matnyttiga glosor och uttryck.
Goddag, goddag på dig själv, välkommen kära kund, vad får det lov att vara, jag vill ha detta eller detta, får det lov att vara något annat, ja tack, nej tack, det var bra så, tack så mycket, adjö, och så vidare.
Vad kostar en banan? Den kostar 10 pund. Har du växel? Javisst / dessvärre inte, kära kund.
Dyrt, billigt, rabatt.
Nej, jag vill bara betala 8 pund, inte mer, nej nej nej.
En påse, en burk, en kartong, en ask, ett paket, ett halvt kilo, en flaska.
Sylt, kyckling, vatten, mjöl, olivolja, tuggummi, bröd, tändsticksask, juice, Nutella, ketchup, senap.
Och så vidare i en timma.
En påse toastbröd och ett halvkilo smör, tack. Och en stor burk Nutella.
Fy fan (författarens kommentar, inte lärarens).

 

Akt 2: Förberedelser

Nu ska ni få jobba i par, säger läraren.
Skriv en inköpslista.
Vad heter affären? Vem är kund och vem är expedit?
Öva, säger hon. Förbered en dialog.
Eleverna bildar par.
Det bläddras i papper, skrivs i block.
Repliker testas, finslipas, övas in.
Är ni redo, frågar läraren.
På detta följer en tystnad som läraren tolkar som ja från samtliga par.

 

Akt 3: Showtime!

Läraren: Elev 1 och 2, varsågoda, yalla!
Elev 1 (expedit): Goddag, Supermarket Happy, välkommen!
Elev 2 (kund): Jag vill ha ägg, nej, tuggummi, tack.
Elev 1 (expedit): Tuggummi och mjöl, det ska bli, kära kund.
Elev 2 (kund): Finns det smör?
Elev 1 (expedit): Ja, det finns.
Elev 2 (kund): Jag vill ha toastbröd också.
Elev 1 (expedit): Okej, toastbröd… ja, tack, det ska bli.
Elev 2 (kund): Finns det ett kvarts paket, nej en halv kartong kyckling?
Elev 1 (expedit): Det finns, kära kund.
Elev 2 (kund): Ursäkta, jag vill ha vin.
Elev 1 (expedit): Vatten?
Elev 2 (kund): Nej, vin. Jag vill ha fjorton påsar vin, nej, tretton askar vin.
Elev 1 (expedit): Tolv flaskor vin. Det ska bli. Får det lov att vara något annat?
Elev 2 (kund): Ja.
Elev 1 (expedit): Ja?
Elev 2 (kund): Ja.
Elev 1 (expedit): Vad får det lov att vara, kära kund.
Elev 2 (kund): Hur mycket kostar en tändsticksask?
Elev 1 (expedit): Olivoljan kostar tjugofem pund, endast tjugofem pund.
Elev 2 (kund): Mycket dyrt!
Elev 1 (expedit): Nej nej, kära kund. Billigt.
Elev 2 (kund): En flaska ost och en liten kartong Nutella, tack.
Elev 1 (expedit): Okej, inga problem. Något annat?
Elev 2 (kund): Nej, tack.
Elev 1 (expedit): –
Elev 2 (kund): –
Elev 1 (expedit): Något annat, kära kund?
Elev 2 (kund): Nej! Det är bra så. Vad kostar alltihop?
Elev 1 (expedit): Det kostar… det kostar… det kostar nio och en halv pund.
Elev 2 (kund): Finns det rabatt?
Elev 1 (expedit): Nej, tyvärr inte.
Elev 2 (kund): Finns det rabatt?
Elev 1 (expedit): Okej, rabatt fem pund.
Elev 2 (kund): Okej, tack så mycket. Vad kostar alltihop?
Elev 1 (expedit): Det kostar 83 pund, kära kund.
Elev 2 (kund): Finns det växel.
Elev 1 (expedit): Kanske.
Elev 2 (kund): Kan du växla hundra pund?
Elev 1 (expedit): Nej.
Elev 2 (kund): Tack så mycket.
Elev 1 (expedit): Tack, kära kund.
Elev 2 (kund): Vi ses imorgon.
Elev 1 (expedit): Trevligt att råkas.
Läraren: Tusen tack, väldigt bra, utmärkt, jag skulle gärna handla i er affär vilken dag som helst.
Elev 1: Välkommen!
Elev 2: Det finns inte rabatt.