Bananas, säger jag och pekar. From Egypt?
Försäljaren tar cigaretten från läpparna och ser på mig med trötta ögon.
Nows baladi, säger han. Inhemska bananer.
Bi kam, frågar jag. Vad kostar de?
Han ler uppmuntrande och säger något om att tala arabiska.
20 pund, säger han. Endast 20 pund.
Jag tar ett djupt andetag, rotar efter glosor i huvudet.
Nej.
Dyrt.
50 pund.
Bara 50 pund.
Försäljaren skiner upp, skrattar till och med en smula.
Khamseen ginea, fifty pounds, no problem.
Nej, säger jag. Inte femtio.
Med röda kinder bläddrar jag mellan räkneorden i huvudet.
Vad fan hette femton nu igen?
Jag ger upp och sträcker fram en tjuga.
Försäljaren skrattar och tackar så mycket.
Jag går därifrån med mina bananer.
När jag kommer hem kollar jag i mina stenciler från skolan
Femton heter khamastasher.
Det är svårt det här med räkneord.
Men bananerna smakar gott.
På ett inhemskt sätt.
Nästa dag i skolan pratar vi om vad olika saker kostar i Egypten.
Nows baladi, säger läraren. Inhemska bananer.
Åtta pund, säger läraren. Inte mer. Ibland 7.
Jag ler och nickar.
Bli först att kommentera